De dagar jag planerat att inte ta mig utanför dörren blir jag sådär härligt ofräsch! Jag duschar inte, tar på mig kläder jag använt en gång för mycket och som egentligen borde ligga i tvätten. Jag försöker  komma i håg att borsta tänderna, men endast pga min tandläkarskräck och att jag inte har råd att gå dit. För eftersom jag småäter hela dagen och dricker ohälsosamt mycket kaffe mår nog inte tänderna så mycket bättre av de två minuterna. Varför jag dricker så mycket kaffe är egentligen bara för att ha något att göra medan jag gör något annat. 
Det är mycket bara för att i mitt liv nu. Jag ville gå ut idag bara för att. Jag dricker kaffe konstant bara för att. Jag åt pepparkakor och drack glögg trots att jag var proppmätt bara för att..

Mamma ringde och bjöd över mig på middag så jag var hemifrån i 2 timmar och fick i mig veckans (?) första riktiga mål mat. Vad gjorde jag då för att bli fräschare när jag skulle lämna lägenheten? Tog ett par använda strumpor som låg överst i tvätten och satte på mig en välanvänd bh som legat underst i min klädfotölj några veckor.
Men det gör inget, för mina föräldrar tycker alltid att jag är fin! Det är kärlek!
Jag undrar om det kommer en dag då jag inte sitter ensam här med smutsiga strumpor, oborstade tänder och smutsigt hår men ändå blir älskad av någon som inte gjorde mig av kärlek.