I går var vi på Hoffmaestro & Chraa på Berns. Det var verkligen fantastiskt bra, vilken glädje!  Såg dom första gången i somras, då hade jag aldrig hört dom innan och konstigt nog lyckades jag stå relativt stil under den spelningen. I går stod vi inte still, jag t om  låg på Berns golv. Ölen bidrog nog med sitt, annars hade nog känslan av en nära-döden-upplevelse varit ett faktum.  Det var inte mycket som satt som det skulle på kroppen när jag reste mig, men det bjuder jag på. Jag lärde mig en del av gårdagen. Som att, kan du inte göra något rakryggat, gör det inte alls. Jag känner att min tid som vikarierande stjärna börjar ta slut, åtmindståne var det ingen stjärnglans på mig igår. Förutom vid fallet i trappan då.
En annan höjdpunkt var när Tina och Therese fastnade i hissen, i en halvtimme satt de fast medan vi drack deras öl och pratade med favorit-Nisse som vi träffade där. Och när jag ändå skriver om snygga killar, f-n vad fin han är, om jag ändå var lite rakryggad..