..hur livet hade varit om vi inte skiljts åt. Om du inte flyttat. Om vi inte ansågs för olika när jag egentligen tror vi bara var alldeles för lika. Om vi inte slutat bry oss om att ringa det där viktiga samtalet. Om vi inte hittat andra nära vänner. Om vi inte slutat prioritera varandra. Om vi inte slutat acceptera att man blir äldre och förändras.
Men vi klarade tydligen inte av att växa tillsammans.
Det är egentligen inte något att fundera över, livet innehåller alldeles för många OM. Men även om man har förändrats genom åren och inte träffats på månader eller år så finns det en grundtrygghet hos varandra.
Det är något visst med barndomsvänner.