Det vita pappret som fylldes med ord känns som en evighet sen
Då orden kom utan en tanke
De satt i fingrarna och ville kommma ut
Det fanns något att säga och det fanns någon som ville läsa
Sen rann det bort
Tankarna kom och förstörde orden

Jag har gått flera varv för att hitta tillbaka
Men för mycket har skett
För mycket ha ändrats
Jag har fått svar på för många frågor
Erfarenheten har gjort frågorna färre
Smärtan mindre, liksom hoppet

Nu känns det annorlunda
Men ändå
Allt man skriver är redan skrivet
Det är inte lätt att känna sig så unik vi alla är

Jag tänkte på det som ändrats
De korta men för evigt blommande mötena
Minnen som alltid kommer finnas
Den energikrävande glädjen och den fina men ack så trasiga
Den som äter och äter utan att titta upp och se vad den tar
Men sen kom dåtiden tillbaka
Det som påminner mig om mig
Den jag var
Vi var så lika
Är nog fortfarande
Men jag söker fortfarande
Söker efter något större