När jag vaknade för en timme sen kändes det för första gången som höst i min lägenhet. På med den tjocka morgonrocken och lammullstofflorna. Brrr! 4 dagar kvar på jobbet nu. Har lite separationsångest faktiskt. Trots alla dagar jag spytt galla över jobbet tror jag att jag kommer sakna det lite. Sakna vissa människor och sakna friheten. Men det är dags att gå vidare. Livet innehåller många vägskäl och jag står verkligen inför ett stort nu. Beslutet är redan taget nu gäller det bara att börja vandra...eller snarare först bestiga den stora stora stenen som ramlat över vägen, för att sen kunna gå vidare... Pessimist - javisst!