Jag hatar känslan av besvikelse när man vaknar ur en fantastisk dröm. Det hände mig för ett par dagar sen. Man vet ju att drömmar inte blir sanna. Visst!?! I alla fall inte nattliga drömmar. Så allt man drömmer är sånt som inte kommer hända. Det är så typiskt när drömmarna kan vara så fantastiska.

Igår var jag tillbaka i verkligheten och såg Bästa Hoffmaestro & Chraa på Mosebacke. Det var också FANTASTISKT! Jag blev lite kär, som alltid.
Kom hem halv fem imorse så nu är jag trött och bakis