Imorse gick jag upp samtidigt som Calle, för att kunna ta mig till skolan i tid. Började morgonen med äpple och kaffe framför hockeyn klockan sex. Gick hemifrån strax efter halv åtta, föreläsningen började nio och jag hoppades hinna med 7.50 pendeln... Den visade sig vara inställd precis som 54:an. Kvart över åtta kom ett tåg som gick till centralen. Som tur var stod nästa tåg inne som jag hann med. En station på det andra tåget sen var det stop, tåget framför hade fastnat på Årstabron! Så där stod vi i 25 minuter innan tåget åkte tillbaka till södra. Första meddelandet var att de skulle försöka sätta in ersättningsbussar. Till hela tåget? Jag hade ju inte varit framme förrän efter föreläsningen. Precis när jag skulle gå av sas det att de återigen skulle försöka ta sig vidare. Men då hade mitt tålamod gett upp. Jag tog mig en kaffe på waynes och åkte hem igen. Det tog mig 2,5 timme att ta mig fram och tillbaka till stan. Frågan är nu om det är värt att ens försöka imorgon?
Kunde ialla fall hämta min nya mobil på vägen hem, vilket räddade den dåliga starten på dagen! När jag kom hem kröp jag upp i soffan med filt och te och värmde mig. Hörde att det var -22 imorse och det kändes! När Calle kom hem åt vi lunch och råkade sen somna...  vi som skulle träna. Det får bli hemmagym om en halvtimme när han kommer hem igen.