Min helg är lite som i en dimma. Sov knappt två timmar mellan fredag och lördag, gick upp klockan fyra för inventering på jobbet. Klockan tio var vi klara och jag gick från jobb till barnvakt. På kvällen var det fest och fylla, vad annars med två timmars sömn och knappt någon mat i kroppen?  Man lever bara en gång som man säger. Groupie Deluxe!

I dag satt jag och nästan nickade till på föreläsningarna. Fick ännu fler uppgifter så nu känner jag mig dränkt i plugg denna vecka! Imorgon ska jag plugga hemma. Läsa Läsa Läsa och skriva på affärsplanen. Råkade somna i soffan när jag kom hem, skulle ta en powenap, jag sov i två timmar. Så kan det gå!

Börja planera en resa. Kanske konstig tid att börja fundera på sånt då man som student inte är känd för att vara speciellt rik. Men nu var det alldeles för länge sen jag befann mig på Arlanda och kände det där pirret i magen för vad som komma skall. Nu pratar jag iof inte om någon långresa. En weekend skulle göra mig ganska nöjd. En hela vecka i värmen ännu mer nöjd. Spara spara spara!

Här sitter jag och övar på hur jag ska svara på uppropet imorgon. Man vill ju inte skrika fram ett - JA, inte låta som en grå mus, - jjja. Inte heller vill jag spexa till det för mycket genom att säga, - Här är jag också! Och ett mmm låter ju inte heller så kul. Japp, känns lite för käckt. Kanske tänker jag för mycket..  Jag återkommer med vad jag fick fram..

När jag vaknade för en timme sen kändes det för första gången som höst i min lägenhet. På med den tjocka morgonrocken och lammullstofflorna. Brrr! 4 dagar kvar på jobbet nu. Har lite separationsångest faktiskt. Trots alla dagar jag spytt galla över jobbet tror jag att jag kommer sakna det lite. Sakna vissa människor och sakna friheten. Men det är dags att gå vidare. Livet innehåller många vägskäl och jag står verkligen inför ett stort nu. Beslutet är redan taget nu gäller det bara att börja vandra...eller snarare först bestiga den stora stora stenen som ramlat över vägen, för att sen kunna gå vidare... Pessimist - javisst!

Det vita pappret som fylldes med ord känns som en evighet sen
Då orden kom utan en tanke
De satt i fingrarna och ville kommma ut
Det fanns något att säga och det fanns någon som ville läsa
Sen rann det bort
Tankarna kom och förstörde orden

Jag har gått flera varv för att hitta tillbaka
Men för mycket har skett
För mycket ha ändrats
Jag har fått svar på för många frågor
Erfarenheten har gjort frågorna färre
Smärtan mindre, liksom hoppet

Nu känns det annorlunda
Men ändå
Allt man skriver är redan skrivet
Det är inte lätt att känna sig så unik vi alla är

Jag tänkte på det som ändrats
De korta men för evigt blommande mötena
Minnen som alltid kommer finnas
Den energikrävande glädjen och den fina men ack så trasiga
Den som äter och äter utan att titta upp och se vad den tar
Men sen kom dåtiden tillbaka
Det som påminner mig om mig
Den jag var
Vi var så lika
Är nog fortfarande
Men jag söker fortfarande
Söker efter något större

Att ha för mycket tid över att tänka och grubbla på saker och ting är ju på gott och ont. Det är bra om man kommer fram till något. Sämre om allt bara bollas omkring som i ett flipperspel och aldrig tar slut. Det är ialla fall slut på att spela offer.Energikrävande är vad det är!
Nu är iaf kåravgiften betald. Ännu ett steg närmare..!

Jag sköt på garderobsinventeringen, det blev en två-timmars promenad istället i solen. Satte mig nere vid vattnet bland alla andra som tog vara på kanske en en av sommarens sista heta dagar. Men jag blev snabbt rastlös. Allt kan kunde göra var att tänka och grubbla och det orkade jag inte så jag stoppade ipoden i öronen, promenerade och drömde mig bort istället. Är det som det sägs? Kan du drömma om det kan du göra det... Antingen blir det rätt eller så blir det fel..